Välkommen hem Sebastian!

Kan man annat än bli stolt över hur förståndig och modig denna kille är?? Han har gjort alla rätt.! Jag är SÅ imponerad av honom.

Så fort jag fick veta vad som hänt åkte jag upp till Kvikkjokk för att hjälp till att leta. Det finns inget annat alternativ! Allt annat känns så oviktigt just då.. Ärligt ska jag säga att jag stundvis tappade modet om i vilket skick han var.. Men jag hoppades så klart att allt skulle gå bra.

Innan vi for ordnde vi med oss mat till alla som redan var där uppe.. Suza fixade otroligt mycket bröd/läsk/diverse pålägg/thé och kaffe som Konsum SPONSRADE för denne skallgång. Jag åkte till Grahns och hämtade hamburgare och bröd. Visste ju inte hur länge vi skulle bli där så det vart hela bagaget fullt..

På vägen upp tillbad jag alla gudar jag någonsin hört talas om, att pojken skulle må bra.. å jag vart bönhörd. ;-)

För så fort vi klev ur bilen å skulle lasta in maten och anmäla oss som frivilliga, så fick vi beskedet att pojken var funnen!!

Tårarna började rulla. All a spänningar som suttit i släppte. Jag vart så glad!! Folk skulle ju vara hungriga ändå så vi gjorde i ordning smörgåsar och uppmanade folk som kom ner från sökndet att äta.

Så kom också lillvännen.. Tårarna rann på mig igen när jag såg honom. Han såg så liten ut, var iklädd en stor jacka och sockor som han säkert fått av de som hittat honom.. Men som sagt trots sin ringa storlek så är han otroligt klok!


Nu sitter jag här hemma igen. For tillbaka till jobbet efter att vi kommit ner igen, men vart inte länge. För bara efter kanske 30 minuter ringde de från skolan och sa att Tristan mådde dåligt. Jag tvekade inte en sekund utan for direkt och hämtade honom. För vad finns det som är finare än att få hålla om sin älskade pojke?

All kärlek till alla barn. Och en extra varm kram till dig Sebastian.
-K-