material girl

När hände det att det materiella fick börja styra över vårt mående?? Ja visst förstår jag att materiella saker så som mat, tak över huvudet och kläder på kroppen i alra högsta grad bestämmer om vi ska må bra. Men det utöver dem sakerna?

Hela min dag har raserats pga av min bil som är på verkstan.. Visst det kostar otroligt mycket ( i mina mått) att repa den, och visst det underlättar OTROLIGT mycket att ha en bil. MEN.. Varför låter jag det gå ut över mitt mående?

Att bli skit ledsen för att jag inte kommer ha råd att repa den ändrar ju inte faktumet att den behöver repas. Jag mår bra, min son mår bra. Vi har inte mist någon nära anhörig på länge, vi har mat på bordet och vänner som bryr sig om oss. lever i ett land i fred osv. Det enda problemet är att min bil är trasig..

Vi bor på en ort där man kan cykla från ena sidan till andra på några minuter. Man kan gå utan att det är något som känns oövervinnerligt. Det går bussar åt alla håll man kan önska. Å skulle det verkligen vara panik finns det bilar att låna av vänner, hyra av fackman eller om det skulle bli så illa, ambulanser..

Min panik över att jag aldrig har pengar är ju egentligen bara för att jag inte känner att jag har råd att fixa och köpa de saker jag tycker mig behöva.. Men om man ställer motfrågan om dessa kostnader är viktigt för min och Tristans överlevnad så är svaret sälla ja..

Får helt enkelt leva med att tapeterna har sina skavanker och att jag inte har ett badkar att ligga i. Å om ni tycker att det ser förhemskt ut eller så, så är ni mer än välkomna att hjälpa till eller punga upp. =)

-K-