kluven.

Som tjuven om natten sa du å försvann. Allt gick så fort att jag nu inte vet om det var sant eller något jag drömt. Så här står jag vilsen å vet inte på vilken fot jag ska stå.

Samtidigt som jag står pall och inte kommer någonstans dras jag åt alla håll samtidig. Vill ju inte missa något! Men istället blir allt bara halvhjärtligt å inte bra slutfört.

Igår kom Ante till mig å skulle fixa med nå högtalare och ljudkort å vad det då var. Var rätt kul faktist, han och Tristan gjorde min kväll!
Medans jag fortfarande åt började han fixa i datorn, det var nån instalation av nå ljudkort kanske?! Iallafall tog det lite tid att instalera.

Under tiden han väntade tog han fram en gitarr från min å Lenas spelafton, å började spela lite. Tristan var inte sen att hänga på. Så han satte sig vid pianot och hängde på sin pappa i spelandet. Lät väl sådär. =) I vilket fall så ropar Tristan åt mig med lyrisk röst! " Mamma mamma, vi behöver någon som dansar!!"

Så knasiga familjen är samlade i vardagsrummet. En på en halvstämd gitarr, en sexåring vid pianot å klinkar för kung å fosterland o en som tok dansar. Undra vad grannen tänkt om han sett oss. =)

Ja ja allt kändes då iallafall lite lättare efter det. Kvällen avslutades med mammas röst på andra sidan luren. Så precis som Tristan somnade jag med ett leende på läpparna. Återigen trygg och hoppfull, med mammas ord fortfarande i huvudet. "Du är så fin", "du gör det så bra", "vi älskar dig så mycket".

Jag älskar dig också mammis.

-K-