Måndag

fy va det är trist när det blir så här. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det heller.

Hoppas på det bästa.

-K-

Vår rensning!

Sträcker på mig å ställer mig stadigt. Ner med foten å upp med huvudet.

Jag står upp för mig själv.

Fick hjälp att se å även fast det var så SJUKT jobbigt å jag var övertygad att det inte skulle kunna komma något gott ur det så gjorde just det. Jag hade fel, o ditt eviga ifrågasättande fick också mig att vända ut å in på mig själv och fråga mig själv samma frågor.

det är skillnad på städa och rensa ut skit eller att dölja det under mattan.

-K-

Hightec

hmm man är inte den bästa på det här med att fixa å klippa med bilder. ;P
men jag e nöjd, fick ju bort ett hårstrå från Daniels ansikte plus den fina texten där bredvid.

sen kanske den borde vara större. fult med det där vita runt om osv osv. ÄHh finns så mycket krav här i världen. Tycker det är en bild som förmedlar ett fint budskap iallafall.

åhh vaddårå, kärlek kanske inte alltid kommer fylld till bredden i en gukdram alla gånger.
Kanske är det mer som den här bilden.. Ganska mycket vitt runt omkring, ganska mycket som vi kan fyller på under tiden vår kärlek växer. kanske.. eller nå sånt.

Hmm kanske dags för det där badet och få ordning på mina tankar igen. =)

-K-

eftertanke

När man planerar att komma på och fram till saker så har man aldrig riktigt tiden känns det som.

hela igår gick åt all vardag å skolarbete och tvätt och städ som var kvar efter en helg av konstant innesittande med sjukt barn.

nu är klockan snart åtta och jag har inte hunnit med en sekund åt det som jag hoppats redan varit klar med.

Bara att få ihop de här raderna är sjukt jobbigt då bollibompa är på å tristan har 100 frågor/minut bakom ryggen på mig. =) egentligen dumt att ens försöka skriva av sig när man är mitt upp i allt stök å bök. Så jag har planerat att bara ta mig tid för eftertanke så snart TV stängs av och pojken lagt igen frågorna och ögonlocken. ´

Först ett bad sen en balja te och tända ljus.

Jobbigt att man ska behöva planera in tid för att bara göra just ingenting..

-K-

spyless.

Den värsta hemmasjukan* måste ändå vara magsjukan!
(*= sjuka som är virus eller bakteriell, ev. återkommande i ens liv och inte livshotande på så sätt som ex canser eller andra skithemska sjukdommar som absolut är värre än att bajsa å spy i tid och otid)

Den ännu mer värsta är när ens ögonsten har det. Blek å glåmig. kräks galla, yr, gråtig och febrig.

Man kan finnas och torka att trösta å stötta, men hur jag än gör kan jag inte få bort den.=(

För att sen ge lite krydda på den känslan så rings det och ett tjaffssamtal artar sig på andra sidan luren.

Pengar i fokus och hårda ord som taktik. Jag kan också såra om det ska till, men jag övar på att gå förbi det. (jag sa övar, inte att jag är färdiglärd!) Önskar bara att även birollsinnehavare i bakrunden kunde hålla igen... eller inte alls vara i diskussionen kanske?!

Ett andetag och ett till. En tugga av tungan, ännu en tvätt och massor av fler tröstande ord.

Mitt mål är att försöka att finnas för T i allt - alltid.

Problemen löser sig, erfarenheterna sitter kvar.

-K-

lyfter blicken mot norr

så var det dags för årets första (enda?) Jokkmokksresa. Har det så bra förspänt att jag får åka upp i jobbsyfte, på så sätt får jag inte bara resan upp betald utan ligger på traktamente när jag träffar lilla Simon också. =)

men nog känns det lite vemodigt redan nu att vara borta så länge från Tristan. (och alla andra fina människor jag har här) Speciellt eftersom det när jag kommer hem igen bara är en eller två veckor tills det är hans tur att göra samma resa och fira påsken med sin pappa.

Knäppt det där hur man kan känna att man helt plötsligt inte längre passar in där man bott så länge. hur jag redan vet att jag har förändrats så mycket och så fort att jag inte är en av dem längre. Inget och ingen är bättre eller sämre, bara förändrade.

Mitt liv här är bara så otroloigt olikt mitt liv där. men alla mina norrländska vänner har jag lika varmt om hjärtat och våra minnen vårdar jag extra ömt.

Funderar på om jag ska bo på hotell eller om jag ska bo hos vänner. Antar att det blir med vänner. Roligare så! Trots att det skulle vara ljuvligt med hotell frukost OCH middag varje dag i 10 dagas tid. Dessutom tror jag att min kollega David också skulle upp där ett tag. Gå hade man ju haft någon att äta med också. men vi får väl se. Ingen brådska än..

Hmm antar att jag just hittat dagens I-landsproblem...

-K-

i mitt stilla sinne

Ibland när jag tänker å planerar saker så får jag för mig att jag verkligen kan allt.

bra att man inte sätter spärrar för sig själv i lla fall, men seriöst så blir det tom lite för mycket för mig själv ibland.

ta kvällens exempel. Planer för trädgården i stugan har börjat slå rot (ordvits för er som inte märkte det) i takt med att det blir mer å mer vår ute. Jag har över 2000 kvm att få i ordning. det är gigantisk granhäck i spetsen (tomten är som en triangel), en gärdsgård åt ett annat håll. uthus å små hus lite över allt och Miljarder av träd (skog).

jag tänker då att jag ska kapa träden, de små ska torkas och så ska JAG bygga ännu en sida med gärdsgårdsstaket. tycker att min erfarenhet att linda fast en trasig pinne i en annars hel gärdsgårg på 4H för 15 år sedan räcker för att få ihop 50 meter till.

De stora träden. läs Gigantiska(!) ska jag hellst också fälla själv. eller typ Daniel eller så. sen ska vi använda dem till byggmaterial.
Planerat att bygga både grillplatser och köksbord av dem. om vi har tillräckligt med trd så skulle jag också vilja göra brädor av dem och ha en liggande panel på en vägg i stugan också. Garanterat närproducerat virke.=)

dessutom är jag minst lika duktig som en trädgårdsdesigner. har sett massor av fina trädårdar här på nätet och jag kommer ha som ALLA de bilderna samtidigt. Å allt kan jag fixa själv.

För er som känner mig från Jokkmokk vet ju ungefär hur fin min trädgård var vid villan.. Inte mycket spänning där inte. det som blommade var ju tack vare lena som gick förbi mitt hus då å då endast för att plantera om och vattna de stackars strån som ändå stack upp.

(minns när hon ringde mig när jag var på jobbet å berättade att hon planterat om i min trädgård.. satt in en sån å sen också en sån.. jag visste inte alls vad det var, men tackade så mycket så klart. Såg när jag kom hem att hon menat "gula blommor".)

Så nu när jag planerar diverse bärbuskar, potatis och jordgubbsland, hemliga stigar genom granhäcken och en skuggig berså där man kan fika de riktigt varma sommar dagarna. Har planerat hur jag ska lysa upp vissa delar till kvällarna, dessutom ska det finnas gräsmatta för fotboll och kubb spel.
Den kommer självklart alltid vara super fint klippt (Av D som sagt att han ska gå i speedos å träskor å klippa gräset var å varannan dag!) så känns det iallafall verkligen som jag kommer att få det just så fint. Det inte att jag drömmer det jag verkligt TROR det.

det enda jag inte är helt säker på är hurvida vi ska eller inte ska ha en damm.

Vill ju inte att någon av alla små som kommer vara med oss i sommar ska drutta i.

Ja ni skulle se hur fint det blir i min trädgård i mitt sinne. Less is more är ett minneblott. Här är det "ute rum" till förbannelse. lika många som i ett helt hyreshus - minst. ;P

men som jag sa till D, vi börjar med att komma dit. Blir det bara det så är vi nöjda. Måste ju finnas tid att bada också ju!

Längtar
-K-

gentlemän(niskor)

berättade om min incident på jobbet då jag hjälpte en äldre dam med påsarna för någon dag/vecka sedan.

kort historia om någon missat den. jag ser en kvinna på ICA parkeringen som har jätte mycket tungt att bära. Jag frågar om hon vill ha hjälp att få hem det. det vill hon. jag följer alltså således med och bär upp det åt henne. Men glömmer i all min artighet istället mina egna saker.

Historien bygger sedan på min jakt att få tillbaka påsen och framförallt min hallomiost som jag köpt och suktat efter så länge!

Vill nu också, trots att det blir ett ALLDELES för långt stickspår berätta det snörpliga slutet då jag när jag väl efter massor av timmar och dagar(?) ett dygn iallafal, ska få avnjuta osten som varit med om så mycket mer än andra ostar - visar sig vara trasig i förpacknongen och möglig redan vid införskaffandet. vart alltså bara att kasta skiten å sura ett tag.

Nog om det och åter till jobbet. Jag sitter vid ett lunchbord med två manliga kollegor i 30 års åldern och en gymnasiepraokille. så säger den ena. Att jag är så snäll som hjälper andra människor.

Ja men vaddå bära en påse eller hålla upp dörrar till soprum mm mm gör väl ni också nån gång?? kontrar jag.

Då blir det tyst. "Nöääee säger de. Om jag går fram till en tant å frågar om jag ska bära kassen åt henne så kommer hon tro att jag ska stjäla den!"

VAA??
Är det verkligen så att de enda människor som kan ta i andra människors kassar är tjuvarna?
För om det INTE är så, varför tror vissa - i det här fallet 30 åriga högtutbildade män det?? för om alla börjar tro som dem så kommer ju deras teori bli sann.

å hur ska vi göra något åt det? Ska man verkligen behöva gå å misstro sina med människor??

Mitt förslag var att dessa tre skulle hjälpa en tant.

Visa att det finns lite gentlemänniskor i världen ännu. =)

Får se imorgon hur det gick. Svårast får nog han som bor i studentrum... dåligt med tanter/farbröder där.

Förrutom detta har jag funderat på skillnaden i smak på Mars och Japp och Plopp och center. Funderar på att ha en komnsument test här hemma någon dag.

Andra tankar från mitt huvud går till katsrofen i Japan och alla de drabbade!! till min kärlek Daniel för att jag är så kär å inte kan sluta tänka på honom och till min vän lotta som fick nycklarna till sin nya lägenhet idag.

-K-