Avslutet

det gör ont och det värker. Hjärtat slår så hårt och ilska och sorg blandas tills man inte vet vad som är vad. Kan bli illamående, nästan vilja spy, och matlusten försvinner.

Hakar upp sig på detaljer. Försöker spola tillbaka från första början och se om det uppifrån. Se med andra ögon. Se med de nya ögonen man just fått. Det blir nämligen en ny blick man får just när benen slagits under sig och livet brakat samman. Allt blir så klart. Allt blir FÖR klart. Å det gör så ont!


Samtidigt är allt så difust. Tid oh rum är inget man längre har koll på. Natt som dag vad spelar det för roll?

Den grunden man stod på var en dröm. En dröm som nu ryckts från en.

Magkänslan har sagt sitt, fast nog ville man att den skulle ha fel. Trots det visste man ju. Nu i efterhand så visste man ju att det var så det var. Man hade kännt det på sig. Bara det att man inte sett det då.

Nu ser man. Nu ser man allt, även saker som inte alltid finns ser man. Hjärnspöken viskar och svartar ner alla minnen. Även de som var så fint svärtas ner och rivs upp. Även de bra stunderna var ju med i en lögn.

Inget blir på samma sätt igen. Ingenting någonsin. Man vill aldrig tappa kontrollen så igen, istället vågar man inte satsa fullt. Måste få ha ena foten kvar på trygga land..

Det är sorgligt att det förstör så mycket inom en. Hur det förändrar ens sätt att förhålla mig till andra. Det sorgligaste är att det sker gång på gång. Mot mig, mot dig mot massor.

Otrohet pratar jag om, å lika svårt det är för de som drabbats att gå vidare, verkar det vara att för de som en gång börjat att sluta.

-K-

Samma mönster, samma lögner, samma personer till och med. Samma påståenden om förändring, även dessa löften följer samma mönster. Löften du sagt förr.

Man ska inte lyssna på orden du säger utan på handlingarna du gör. I din fantasivärld finns bara du.

Du är så INTE värd henne!