Tappade allt. Vill inte. Slutar kämpa och ger mig. Låter ensamheten komma. Middagen blir gröt och macka, framförhållningen är väl en minut fram. Glöden försvann på ICA av alla ställen. Tror det var stressen att få ihop allt som gjode det.
Tål inte stress så bra. Är inte en sån person bara. På hösten är jag också dålig på kritik och motgångar. Tar åt mig för mycket.
Jag har fått endel personliga motgångar idag. Känslomässigt iallafall. Sånna som får mg att känna mig ensam och då också låg. Vet inte riktigt vart jag ska vända mig eller till vem. Vet ju inte riktigt hur jag ska förklara att jag inte alls är en stark person.. Att inte alls allt är så rosenrött. Att jag inte tar så lätt på allt...
Jag är en så kallad "vuxen" människa. Jag bor här i mitt hus tillsammans med min son. Vi har det bra. Jag jobbar och fösöker göra rätt för mig.
Men idag vill jag bara vara ett barn igen, och få bli omhändertagen av min egen mamma. Ha någon som säger att allt blir bra bara du får i dig lite mat, Som berättar alla bra egenskaper jag har och som kramar mig. Vem kan göra det i hennes ställe??
Känns bara som en tung dag. Det går över, det brukar det, men det är tufft fram tills dess.
Går till vedhögen istället.
-K-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar