Men sen är det ju så att när hjärtat verkligen kämpar för något så reagerar hela kroppen! Och iallafall min hjärna blir som förlamad! Allt förnuft är som bort blåst.. I det här fallet är också hjärtat lite extra allierad med resterande delar av min kropp. Så jag har det tufft vill jag lova.. =)
Att gå på känsla har visat sig vara den korrekta vägen mer en än gång, men också det som gjot mig mest sårad. Så vad gör man? Livet är ju faktist inte som i sagorna..
Jag får avvakta och se åt vilket håll de här tankarna går och oavsett vad jag kommer fram till kommer jag nog vara både vinnare och förlorare..
Idag ska T träna basket och jag har tänkt stanna och se han öva. Var inte där förra gången, och missade då hans premiär poäng i hans första match mot de vuxna. Så det gör jag inte om! Jag vill ju självklart se min son in action.
Stapla ved.. jo visst finns det kvar att göra, men nu är det hjärtat som talar igen, å då är pojken och hans önskan att jag ska se honom göra mål på den höga korgen 1000 gånger viktigare än att få in de sista vedpinnarna under balkongen.. Kan göra det en stund i mörkret när han sover istället, eller till helgen.
Börjar vara bra på att skjuta på saker.. ;)
Här har ni en bild på den vackraste varelsen på jorden, och hans trogne kompanjon och hund Tyson.
Håll till godo.
-K-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar