Dagen har verkligen varit pendlande. Mest bra.
Men nu när jag ska iväg till ett möte på stan hamnade jag i en dipp. Att bli motarbetad av sin egen kropp både fysiskt å psykiskt är svårt att hantera.
Jag vill inte åka en millimeter härifrån, vill hellre dra täcket över huvudet å grina ett tag. men jag vill ju samtidigt ha gjort det.
55 min kvar tills jag ska va på plats. Stressar upp mig lite av minuternas snabba frammarch.
Mjukisbyxor, stickad tröja å hår tåtarna i en tofs. Det får duga.
Vad hände???
När hände det?? Katastrofen på både insida å utsida.
Jag får nog acceptera att jag just nu är lite 'under isen' i mitt inre.
Det yttre måhända en biverkning av det.
Om man då väljer att vända på det. Klä på mig lite finare å dra borsten genom håret, kan även de inre känna sig bättre/finare då??
Värt ett försök.
Aha bara å ta å börja matchen mot mig själv då.
-k-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar