Barnfattigdom.

Såg igår på uppdrag granskning. Ett program jag självklart alltid förstått varit vinklat, men ändå tyckt var bra då de ofta lyfter intressanta saker.

Igår kväll var det den sk. 'barnfattigdommens' tur. Herr Josefsson som är programledare vill med hull å hår ställa alla barnrätts organisationer mot väggen å få dem att erkänna att i Sverige far inget barn illa.
I Sverige har alla barn alltid råd med allt som d kan behöva, å annars är det helt värdelösa föräldrar med drog/grova psykiska problem som inte kan prioritera barnen.

Jag kan då säga att jag varken är missbrukare eller gravt sjuk i huvet. Däremot har jag otroliga problem att få ihop det här ekonomiska just nu.

Jag vill inte påstå att min son lever i barnfattigdom. MEN jag kan ta några exempel från vår verklighet just nu. Å det visar på en rätt tight verklighet.

Visst det är extremt just nu. har ju strulat med mina pengar ett tag, blivit fel från löne å så sjukskrivning på en garantilön. Så jag måste lära om eftersom jag nu får ca 75% av den lön jag är van vid. Å det ställer till det då vi inte var så täta heller innan)

Vi har vi fått välja gratis aktiviteten på skolans aktivitetsdag eftersom jag inte kände jag hade råd med både matsäck och utgift (50 kr) för det alternativ han egentligen velat ha.

Att han sen egentligen behöver göra avgjutningar för skoinlägg för att se om de hjälper honom att inte ha så ont i fötterna.
Men Det är en för stor kostnad då fötterna ännu växer och vi inte vet om det gör så stor skillnad mot inläggen han redan har.

Han behöver egentligen en större cykel, å jag har lovat honom det, men det hoppas jag kunna ordna till våren. Har funderat på att fixa till å ge han min cykel, men d hade vart roligare att för en gångs skull ge honom en ny!

Lärdagsgodis/ fredagsmys är lyx för de fattigare skicktet av medborgare å säkert någonting Josefsson å uppdrag granskning tycker är helt onödigt. Men samhället är uppbyggt så. Det är lite åt hållet att ge presenter på julafton/födelsedag.
Fredagsmys är ett begrepp för oss barnfamiljer mys med sällskapsspel el tv. Med nå gott till.
Börjar bli lika inpräntat som lördagsgodiset.

Att jag väljer att ha detta i kombination mot att neka 50 kr skolutflykten Är det då att prioritera fel??

Att jag håller på vår tradition att äta pizza efter att första skolveckan/termin är avklarad är det att vara ansvarslös förälder?

Å hur kan jag ens fundera på att gå ut å träffa min syster och mina vänner på ett mysigt uteställe på lördag??
Jag borde ju vara hemma å bara vara. För att vara social en gång är ingenting jag har råd med. Är det kanske ett alkoholmissbruk?? Antar att herr Josefsson anser det. Att kunna gå ut, å ta ett glas 1 gång i månaden (om jag vill) är min chans att inte gräva ner mig totalt i mitt misslyckande.

Men d sticker säkert i andras ögon.

Däremot så känns det dumt även för mig att vi har en resa på gång. De pengarna hade ju så klart varit bättre till fotinlägg, skolutflykter och nytt kylskåp ( som såklart är trasigt nu)

Men när jag fick tillbaka på skatten i somras å allt var ganska normalt så ville jag för första gången hitta på något sånt här för honom å mig.
Vi har aldrig bott på hotell ihop, T har aldrig varit utomlands. Å det var ett mkt bra pris, så jag ville ge oss det minnet.

Nu har jag inte hjärta att avboka den. Han ser så fram mot det ju! Ja jag med så klart!

så jag slåss för att få det att funka.
Ska sälja stugan (avvaktar till våren för bättre köpintresse) Jag äter havregrynsgröt till lunch för att spara på 'maten' för mig å Tristan.

Storkok som ärtsoppa mm finns i frysen att ta fram. Alltid pasta och krossade tomater hemma.
Tristan kommer aldrig gå hungrig! Aldrig!!! Inte heller ska han frysa!
Jag med hjälp av min familj har alltid sett till att han har varma kläder å skor. speciellt när vi bodde i Jokkmokk.

Men jag är lyckligt lottad. Jag äger en lägenhet. Har föräldrar som ställer upp och skyddas av samhällets skyddsnät.
Även uppdrag granskning borde veta att inte alla har det så.
Har d inte hört talas om garagebarnen??

För om jag med all min trygghet har det så här, hur ska inte d mer utsatta ha det??

Blev faktiskt sjukt irriterad på programmet när han tyckte det var hemskt att en mamma rökte då hon intervjuvades.
Det hade garanterat jag med gjort. Fatta va nervöst att erkänna sin situation för en jornalist å ett tv team å hundratusentals (?) tittare.

Aningen för mkt åt samma håll som Laila Bagges upprördhet av den hemlöse med mobiltelefon..

-K-