Ibland undrar jag vad jag egentligen håller på med. Vardagen rullar på, men jag vet inte hur mycket jag egentligen lever i det.
Är det det gråa vädret som gör att jag känner så här just idag eller är det bara en insikt i att jag är tom på känslor när det gäller mitt egna liv?
Jag som alltid känner så mycket för andra? Jag som hade gåshud konstant igår på gympa uppvisningen för att jag var så stolt över alla barn som sprang runt å gjorde konster, kan inte jag känna för en annan person i mitt egna liv?
Jag har ju möjligheter att lära känna nya människor, att få uppskattning och närhet att få det där pirret, men varför kommer det inte??
Har jag tappat något på vägen? eller är mitt engagemang i andra för stort så att jag inte rymmer någon mer? Eller är det för att det lägger fokus på mig och mitt personliga liv som sätter stopp.
Jag vill inte binda mig i en relation, men det behöver det ju inte göra. Det kan ju förbli en flyktig flirt. Eller är det för att jag är rädd att de ska tycka mer och för att jag inte vill såra någon som jag inte alls släpper in dem?
En vän har varit hos mig i helgen. En vän som jag verkligen kan slappna av med och det har verkligen varit skönt att ha en arm runt mig på nätterna. Någon som strykit mig på ryggen när jag vaknat å någon som sagt att jag är fin. Men jag skaner PIRRET!
JAg kan ju inte säga att jag inte känner någonting för honom för det gör jag, annars skulle han ju inte varit här så mycket, men det är något som saknas.
Du som tagit mitt "pirr" kan du ge tillbaka det, jag vill gå vidare, jag vil känna att jag ska helt hjärtligt kunna säga tillbaka att "du är fin du med" å stryka längs ryggen eller på kinden när de sover.
Fast är det verkligen så hemskt att vara ensam då? Det är ju det jag vill, det är ju mitt val. Och herre gud inte ska man väl vara beroende av att få uppskattning och uppmärksamhet hela tiden? Jag tror helt enkelt att jag måste öva på att inte ha någon.
Hmm hoppas Tord å Helena har kaffe färdigt så jag hinner ta en snabbkopp innan jag hämtar hem T.
Kram
-K-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar