Alltså vad less jag blir på mig själv! Hur kan jag någonsin tro att vissa personer någonsin ska bli funtade i huvudet. Jag börjar inse att jag är lite väl naiv.
Känns så jobbigt när det blir så här. Jag blir så besviken å förbannad eftersom jag inte kan förstå hur man tänker när man inte vill/kan vara med sitt barn. å han blir väll lika förbannad tillbaka antar jag när jag då ifrågarsätter det.
Det slutade i alla fall med att han kallade mig dumma saker inför T och att jag säger åt han att ALDRIG mer säga så inför vår son och sen går och smäller i dörren på vägen ut. Moget jag vet, men jag vart så föbannad!
Åter igen är jag så pedagoogisk.. fan...
Å att JAG inte lär mig?! OTROLIGT...
*suck*
Sen är han ju ändå å smörar för mig å ska kramas å pussas och vill "hem" å "du är så underbar" "jag saknar dig". å då håller han ju samtidigt på att träffa den här nya söta historien.. Patetiskt! Jaja nu ser jag ju hur han är på andra sidan.. Jag menar förut var jag ju "hon" å säkert var han likaden mot andra han mötte längs vägen.
Samtidigt önskar jag han allt gott i världen och att han ska börja må bra och hitta kärleken och allt sånt, för om han mår bra så kanske han kan orkar med papparollen mer, eller iallafall så speglar en gladare pappa av sig på T.
Men jag ids inte vara den som ska ordna upp hans mående, jag har nog med välgörenhets arbeten att uträtta! Något som kanske kan uppskattas och göra nytta här i världen. Nån annan får uträtta hans ärenden i fortsättningen för jag är less.
Jag behövde bara få skriva av mig lite arga känslor som jag haft idag.
I övrigt mår jag otroligt bra, huvudvärken från morgonen har släppt äntligen, men jag har fortfarande en otroligt dålig hår dag.. =)
Kram på er och om du eller någon av det dina mot förmodan skulle läsa det här så : "lycka till med allt"
-K-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar