Jahapp idag har jag ju inte riktigt varit på topp om man säger så.
Klämt finnar å ryckt ögonbryn tills ansiktet svällt till dubbel storlek. Gått i mjukisbyxor och ett urtvättat linne som jag brukar ha på ibland när det är kallt under täcket.
Det hår jag ändå har kvar på skallen var helt okontrolerbart och hade åkt upp i nå hårnålar för att inte vara ivägen. resten av krullet på skallen var antingen för platt eller stod fjunit rakt upp.
I vilket fall så åker jag till ICA, var ju i stort behov av lite lösgodis och mjölk.
klockan är kanske vid två så värsa lunch rusningen är avklarad och knappt nå bilar på parkeringen. Jag skyndar in för att gör mina ärenden och ställer mig sen i kön för att sekunden senare inse att jag står brevid min framtida man. Lång å snygg å mörk... Sen vet jag inge mer hur an såg ut för jag vågade inte titta åt hans håll nå mer.
Hoppades att mina mjukisbyxor och rödflammiga hy kunde försvinna.. eller att jag hade fint långt hår att dölja elendet med, istället för mitt spret å klet till hårtoffsar. eller NÅNTING fint på någon av mina 180 cm kropp.. men inte det.
Varför är det så? Slår det aldrig fel? Är det just bara när an klämt finnar de dyker upp? Jaja det vart min tur och jag frågade kassörskan vem han bar men hon visste inte.
Såg han senare på dagen igen. (DÅ hade jag sminkat mig. Gjorde det direkt jag kom från affären.. utifall att liksom..) så iallafall så såg jag han frågade en bekant vem han var, så nu har jag ett namn på honom. Har också fått veta att han lever lyckligt med sin tjej, X antal mil härifrån... Livet är fan inte rättvist.. =)
Fst nog finns det fina jokkmokkskillar också. ;)
-K-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar