När blir det vår? Eller snarare när blir det vad jag kallar vår, med bar backe tulpaner å krokusar längs husknutarna?
Fan fick ju skotta idag igen. Hade som vanligt varit lite felberäknande med tiden på morgonen, så i vild panik springer jag runt som en yr höna på gården med snökaran för att alls fram "lilla blå" (min bil).
Eftersom T vid det här laget är så klok och känner sin mamma så bra, så hade han undertiden jag gått ut klätt på sig alla sina ytterkläder kommit ut å satt sig i bilen för att iakta mig in action.
Så när jag var färdig med min smala passage för bilen ner till vägen hoppade jag in ibilen å kör gärnet till dagis å jobb.
2 minuter över åtta störtar jag in på jobbet. Inser att vi har möte å rusar in med andan ihalsen. Iklädd en skitig mössa, ännu skitigare dunjack, ett par trasiga å förstora goretex handskar å mina fodrade gröna vintergummistövlar. Inte så diskret direkt, å jag tror ingen missade att jag var försenad.. =/
Så vad vill jag säga med detta? Jo om det bara hade varit "vanlig vår", så hade jag istället varit i tid, fräcsh med nå snygga jeans å sneakers.. kanske till och med en liten blombukett i handen..
Jag har tagit upp min längtan efter en insamling för barnen i Asien på jobbet. Men jag fick inte nån direkt peppning. Ingen sa ens att det var en bra ide. Jo min "sister in crime" som jag då sa skulle följa med sa ju självklart att hon var på, men det var ju inte direkt något hon menade seriöst.
Sen har vi min bästa väninna som sa att hon trodde jag ville just till Afghanistan för att kolla in männen i uniform från typ fredsstyrkan.. Hahahahah hon känner mig aldeles för bra. Man blir ju nästan rädd.. =)
De enda som faktist tror på mig i det här eller som i alla fall tycker att jag gör det bra är min "pianostämmare/batterikille" som jag knappt känner och min pappa.
Skönt att ha pappa som stöd. Nog för att han tyckte att jag inte skulle ha så bråttom iväg och att jag skulle kolla upp olika resmål och för/nackdelar, han sa också att han vart orolig då det kunde vara så farligt. Men i det stora hela sa han att jag skulle göra det jag vill, att jag alltid klarat det jag tagit för mig om jag velat, och att han är stolt över mig!
Han är så bäst min pappa. Han tycker verkligen att jag är en klok kvinna, och han tror alltid till 100 % på vad för ideer jag än har. Känns skönt, brukar ringa han när jag känner mig låg, så ger han mig en hel roman med komplimanger så känns det bättre igen. =)
Finns andra fäder i min närhet som jag inte är lika impad av.. men iofs så har jag ju sparkat ut han så där behöver jag inte lägga någon kraft. Synd bara att den jag avgudar mest och älskar högst ska bli drabbad och besviken för att hans far inte kan släppa spegeln å se förbi sig själv.
Nä nu ska jag hänga tvätt å annat hemarbete.
Tjing tjong
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar