jag å T ligger å fjantleker i vardagsrummet, ja ni vet kittlas å retas å så.
Så går han iväg å kommer tillbaka lite klurigare än tidigare. Jag låssas ju vara oberörd, men vet att han kommer hitta på något snart...
Han närmar sig med en nöjd blick å jag smygsneglar lite på han men låssas att jag bara ser på TV:n.
Just som jag känner att hans arm rör sig mot mig så ska jag "slå till". inte nu ordagrannt för alla er som tänkt ringa soc, utan jag ska skrämma han genom ett hederligt gammalt BUUH.
Som den smidiga ninjan jag är så slänger jag super snabbt huvudet mot honom men istället för ett skrämmande buuh å en "överraskad" son, så kommer ett gAaajjajajaj å andra frustande ljud som jag inte ens i min vildaste fantasi kan återframkalla. å allt detta från en otroligt överraskad mamma.
Det var nämligen så att pojken kommit på var att han ville överraska mig med vår huvudmassage pinne. Ni vet en sån där med 12 metallpinnar som man drar upp å ner på huvudet.
En av dessa pinnar har i å med min kvicka rörelse åkt rakt in i mitt öra. Å en klockren träff blev d oxå.
På en microsekund står jag upp å småhoppar lite. Vet inte varför jag gör det när jag har ont någonstans.
springer sen in på toaletten med en 10 åring i hasorna. Håller för örat då jag inte vet vad jag annars ska göra.
'-gör det ont?, blöder du?' frågar en förkrossad pojke.
Ja det gör ont. det gör fasansfullt ont. å blöder?? jag tror snarare kroppen är i chock å allt blod har stannat!
Så jag svarar -'ja det känns faktiskt, å jag vet inte om det blöder Tristan'. håller fortfarande för örat.
Han gråter å klandrar sig själv, vill gå undan å "aldrig mer vara med mig då jag i så fall riskerar mitt liv". Jag tröstar å hoppar lite på stället än. Vi kramas å det känns bättre.
Sen börjar det blöda på riktigt. Ringer rådgivningen vid midnatt när det fortfarande inte gett med sig.
Får en tid redan morgonen efter. hamnar på närakuten. det blöder fortfarande så mycket att läkarna inte kan se exakt vad som hänt. Skickas till öronspeciallisten på akademisk å får där två läkare å divers at-läkare att titta på mig. Inför varje möte så måste jag ju berätta vad som hänt å gör självklart rörelsen hur man använder massage grejjen till.
De kan inte tycka jag är klok när jag vevar handen upp å ner på skallen. "ni vet en sån här metall grej man trycker upp å ner på huvudet?"
De trycker tillslut in en kompress in i örat. Lång som as är den men d ryms tydligen mer där än vad man tror.
De ber mig droppa i droppar varannan timme å återkomma efter helgen på ny koll å hörseltest.
Kompressen satt i tills igår kväll.Jag kunde inte låta den vara kvar! det är som när man flagnar eller har en sårskorpa. bara måste pilla liiiite.
Först drog jag ut typ 5 cm å klippte av den. Tänkte att det var en kompromiss endel kvar men ändå fått dra ut lite. Men mycket vill ha mer...
Antar jag ska vara stolt att den ändå fick vara i nått dygn. =)Hoppas att det inte ställer till allt för mycket för läkandet.
Jag kör ju ändå dropparna som jag ska. (eller kanske lite för mycket) *stolt*
Imorgon kommer dommen. Återkommer då.
-K-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar