När Fel kan vara rätt.

OBS! Spekulationer på hög nivå nu! Borde kanske inte skriva av mig här utan på ett block med blyerts som jag kan sudda ut lika fort.

Med det sagt å med brist på både penna å papper här i min direkta närhet så börjar jag ändå printa ut mina innersta funderingar.

Det starkaste jag har är min kärlek till min son.
Jag säger om och om igen att jag skulle gå genom eld för honom.
Men att gå genom eld gör man rätt fort. Å absolut skulle jag både ta en kula för denna varelse. Ja min egen död vore inte svår om det gav honom liv, men så kommer det där... MEN..

Om det nu är så att ditt barn mår dåligt. Pga dig å dina beslut.
Om du, låt säga; flyttat 100 mil tillsammans med honom för att själv få ett värdigt liv. För att själv få tillbaka lite hopp om livet. I tron att det är det bästa å det sen visar sig att det egentligen bara var det bästa för dig, skulle du då krypa tillbaka för att långsamt ätas upp inifrån?? En kula vore faktiskt mer humant för mig då!

Ska jag, för att få min son eventuellt ska få lugnt i kroppen, flytta tillbaka till dit jag inte vill vara?!
Inget ont om mitt förra liv, men jag VILL inte dit. Jag vill ju inte ens hälsa på ju!

Att han flyttar å inte jag gör ont. Bara tanken skrämmer skiten ur mig. Är det ett liv med ett krossat hjärta. Där d jag lever för å värdesätter mest av allt inte finns delaktigt i min vardag?

Fy va jag grubblar nu!!!!

Jag vill ju bara att vi ska må bra. Ska d vara så svårt??

-K-