spyless.

Den värsta hemmasjukan* måste ändå vara magsjukan!
(*= sjuka som är virus eller bakteriell, ev. återkommande i ens liv och inte livshotande på så sätt som ex canser eller andra skithemska sjukdommar som absolut är värre än att bajsa å spy i tid och otid)

Den ännu mer värsta är när ens ögonsten har det. Blek å glåmig. kräks galla, yr, gråtig och febrig.

Man kan finnas och torka att trösta å stötta, men hur jag än gör kan jag inte få bort den.=(

För att sen ge lite krydda på den känslan så rings det och ett tjaffssamtal artar sig på andra sidan luren.

Pengar i fokus och hårda ord som taktik. Jag kan också såra om det ska till, men jag övar på att gå förbi det. (jag sa övar, inte att jag är färdiglärd!) Önskar bara att även birollsinnehavare i bakrunden kunde hålla igen... eller inte alls vara i diskussionen kanske?!

Ett andetag och ett till. En tugga av tungan, ännu en tvätt och massor av fler tröstande ord.

Mitt mål är att försöka att finnas för T i allt - alltid.

Problemen löser sig, erfarenheterna sitter kvar.

-K-