berättade om min incident på jobbet då jag hjälpte en äldre dam med påsarna för någon dag/vecka sedan.
kort historia om någon missat den. jag ser en kvinna på ICA parkeringen som har jätte mycket tungt att bära. Jag frågar om hon vill ha hjälp att få hem det. det vill hon. jag följer alltså således med och bär upp det åt henne. Men glömmer i all min artighet istället mina egna saker.
Historien bygger sedan på min jakt att få tillbaka påsen och framförallt min hallomiost som jag köpt och suktat efter så länge!
Vill nu också, trots att det blir ett ALLDELES för långt stickspår berätta det snörpliga slutet då jag när jag väl efter massor av timmar och dagar(?) ett dygn iallafal, ska få avnjuta osten som varit med om så mycket mer än andra ostar - visar sig vara trasig i förpacknongen och möglig redan vid införskaffandet. vart alltså bara att kasta skiten å sura ett tag.
Nog om det och åter till jobbet. Jag sitter vid ett lunchbord med två manliga kollegor i 30 års åldern och en gymnasiepraokille. så säger den ena. Att jag är så snäll som hjälper andra människor.
Ja men vaddå bära en påse eller hålla upp dörrar till soprum mm mm gör väl ni också nån gång?? kontrar jag.
Då blir det tyst. "Nöääee säger de. Om jag går fram till en tant å frågar om jag ska bära kassen åt henne så kommer hon tro att jag ska stjäla den!"
VAA??
Är det verkligen så att de enda människor som kan ta i andra människors kassar är tjuvarna?
För om det INTE är så, varför tror vissa - i det här fallet 30 åriga högtutbildade män det?? för om alla börjar tro som dem så kommer ju deras teori bli sann.
å hur ska vi göra något åt det? Ska man verkligen behöva gå å misstro sina med människor??
Mitt förslag var att dessa tre skulle hjälpa en tant.
Visa att det finns lite gentlemänniskor i världen ännu. =)
Får se imorgon hur det gick. Svårast får nog han som bor i studentrum... dåligt med tanter/farbröder där.
Förrutom detta har jag funderat på skillnaden i smak på Mars och Japp och Plopp och center. Funderar på att ha en komnsument test här hemma någon dag.
Andra tankar från mitt huvud går till katsrofen i Japan och alla de drabbade!! till min kärlek Daniel för att jag är så kär å inte kan sluta tänka på honom och till min vän lotta som fick nycklarna till sin nya lägenhet idag.
-K-
Ja det är väl klart man hjälper folk om man kan, särskilt gamla!
SvaraRaderaDet kanske är en storstadsgrej då att inte våga ha kontakt med okända människor?