För ett antal år sedan drömde jag om att skaffa en hund. Det var innan jag Å ante tog Tyson. Men det var inte vilken hund som hellst utan en ras som inte alls fanns i Sverige.
Kan knappt utala det korrekta namnet "Perdiguriro Portugues" men som tur är har de fått en svenkt namn som är "Portugisisk pointer"
I vilket fall så var det inte så lätt att skaffa en sån här hund, eftersom de som sagt inte fanns i sverige, så mitt sökande gick till portugisiska uppfödare och "räddningshem". Utan vidare resulltat som ni kan förstå.
Så idag så sitter jag å läser tidningen, å vad tror ni det är för annons? jo en privat person som säljer just denna ras. Det är en ny ras till sverige står det, och på bilden är en svin söt valp!! Sen att det är i norrland också.. hur stor är chansen.
Visserligen så kan de ha hänt mycket på dessa år, jag vet att när jag sökte på den DÅ, så stog det att folk mer och mer uppmärksammat denna fina familje-fågelhund. Så nu kanske det finns "många" i Sverige vad vet jag.
Jag lovar heligt att INTE skaffa hund nu, men det är ju kul att de finns i landet den dagen jag kan och vill ha en igen. =)
Ikväll är det storstäda huset som gäller. T ville hälsa på nån kompis, men jag har inte tid med att lämna/hämta honom någon annanstans, så han får helt enkelt vara med mig å hjälpa till. Han kan bädda rent i sin säng å laga middag åt oss medans jag dammar böckerna, spikar fast lösa lister, limmar fast klinkersplattorna, och polerar kylskåpshyllorna..mm mm
Varför kan man inte hålla efter sånt hela tiden? Varför är det först i sista sekund som man inser att det ser för djälvligt ut ÖVERALLT! inte kanske just damhögarna i hörnen. De damsugs ju upp fort.. men allt annat..
Har fått bort målarfärgen från handfatet iallafall. =)det har stört mig i typ ett år, men jag har inte stört mig så mycket att jag VERKLIGEN försökt få bort det, bara lite lama försök med diverse badrumssrayer.. Men nu har jag iallafall ett rent och vitt handfat igen, så det är ju bra.
Varför är det så? Varför kan man i sitt eget hus låta saker bero, fast man kanske irriterar sig på det? Varför kan man ha sista snutten av tapetbården borta i år utan att åtgärda? Varför kan golvlisten vara lös i sovrummet? Något man ser varje morgon man vaknar och varje gång man lägger sig, men ändå inte spikar fast..? det sista varvet färg på byråns bortsida.. osv osv.
är det för att människan i grund och botten är lat?! och om det då inte MÅSTE göras så gör vi det inte..? "Ingen tittar ju på min list i sovrummet." "Ingen tänkte på att bården tog slut, helheten fanns ju!" "Byråns sida var knappt synlig i den möbleringen.."
Är det oron att någon annan uppmärksammar dessa "fel" och i sin tur ifrågasätta det som är det enda sättet att få något gjort..?
Det är iallafall just det som är min fasa nu. Att de som nu ska bo i mitt hem under marknaden ska uppmärksamma husets fel och brister, och genom dem ska tycka att jag är lat å slarvig.
Då blir ju följdfrågan, vem ska vi ha fint för egentligen? Om dessa skavanker inte fanns skulle JAG ju slippa irritera mig/tänka/konstatera dem. Borde det inte vara för mitt välbefinnande jag ska renovera hålla ordning?
Är det samma för killar å tjejjer? Jag kan på något sätt tänka att det är mer OK om saker är lite på tvärsan och ser lite ihop plockat ut hos en ensam karl än hos en ensam kvinna.. Men det kanske bara är min för tillfället ICKE fungerande genus-nerv som spökar?! Eller??
Nä sista palt lunchen för ett tag nu (tack och lov) det borde stilla mina tankar..
-K-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar