Fy fan. Idag är jag inte vatten värd. Bottenskrapet på skittunnan glänser vackrare än mitt samvete. Det som gör mig mest ont är att min son och ögonsten får ta all irritation som jag har innom mig!

Tålamodet försvann redan när jag slog upp ögonen i morse, och stackars pojken har fått stå ut med mig ända sen dess. Han har en vän här nu. och det är bra, för då håller vi oss en bit ifrån varann.

jag städar. Ska skura bort alla spår alla bevis på hur j-la svag människa jag är. Men hur jag än skrubbar verkar samvetet inte bli rent.

Apa gör vad apa säger.

Vissa mönster verkar vara lätta att falla tillbaka i. Iallafall om man vet vilka knappar man ska trycka på. Jag är besviken på att jag sänkte min gard.

Jag vet att mina ord inte gick hem. Det var som att tala till en vägg. Så likt föräldern som till slut köper godiset till sitt barn bara för att få tyst på tjatet den dagen, gav jag upp. Du högg direkt!

Ska inte låta det hända igen.

Vissa skapade Gud med dubbel dos känslor medans andra blev utan.
Å hur hemskt och pinsamt jag än kan tycka mitt liv är när jag alltid ska gråta så fort det är något, glad som ledsen, så måste ditt liv utan medkänlsa och empati för andra vara hundra gånger värre.

Stackars sate.


-K-