Seriöst vart tog all uppvaktning vägen? Varför ska det vara så jämnställt hela tiden?
Kan det inte vara som förr att mannen uppvaktar med blombuketter och chokladaskar utanför dörren. Eller kanske tom en man som besjunger sin kärlek med en jukelele utanför balkongen?
(Jag hade nog aldrig lämnat den man som sjöng för mig och grannskapen på min gräsplätt utanför huset vid solnedgången.)
Ja jag vet att det inte handlar om preseneter, men visst är det väl romantiskt att komma hem och ha ett litet paket med favorit parfymen på bron. Eller få ett blombud en tisdags eftermiddag till jobbet. eller kanske en frukost på sängen klockan kvart i sex en vardag morgon..
Jag älskar uppskattning, jag älskar att känna mig utvald och att jag verkligen är den bästa kvinnan på jordklotet.. Kan det inte finnas en man som kan ge mig det? en man som hjälper mig med den tyngsta Ica kassen å ändå håller upp dörren åt mig.
Någon som spontant skickar ett sms under dagen för att bara säga hej eller visa att han tänker på mig.
är det så j-la svårt att fatta?
Jag lär bli gammal ensam..=/
-K-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar