Blä va det är jobbigt att vara ensamstående förälder till en 7 åring ibland. Iallafall de dagar (som idag) då han är så där odräglig som man ser andras barn kan vara på typ "Nanny akuten".
När man sitter tryggt på andra sidan tv skärmen är det ju rätt "kul" att se att andras elände. Man tänker en stilla tanke att "så där skulle aldrig min älskade son vara, det skulle jag aldrig tillåta"
Men nu känns det inte lika säkert..
Snart har jag väl ett TV team i hasorna och en bessevisser som berättar att det inte är korrekt att vara svin sur och bära sin son upp och ner till bilen när han ska hem från skolan men vägrar gå.
Phu.
Ja de ständiga dramatiska utbrotten han har, som idag i bilen då han river sönder en poängtavla som han syboliserar till sitt hjärta och säger att det är mitt fel, biter inte längre. Men jag vet helt ärligt inte hur jag ska få han sluta upp med det!
idag ignorerade jag det bara å svarade honom sedan när han ställde en vanlig fråga i vanlig tonart, men det är fan så tungt vissa dagar.
nä nu hoppas jag att maten snart är klar så vi får lite energi i oss.. inför kvällens dust, dusch å PYAMASEN.. =/
whish me luck
-K-
Glöm det nu bara och tillåt dig att leva själv. finns en halv bataljon jokkmokkare som gärna träffar dig på din fritid. utan krav med bara ett fint leende och en dröm om något tidigare. bra så?
SvaraRaderaprecis. klart det är svårt att tänka lite på sig själv. men du är jättefin och hade gärna bjudit ut dig på en riktig dejt. men du verkar vara så kritisk mot dig själv. får bara gå och hoppas att bara en av killarna som du bestämmer dig för ändå visar innehålla mer än bara ett vitt och rakt leende. även fast jag insett att du faktiskt inte känner som jag och hoppas. är den jag trodde du var så är jag glad att få berätta för dig hur jag känner för någon annan. okej. lättare så
SvaraRaderaoj vad nyfiken jag blir på vem du är!
SvaraRadera-K-