*suck*
Det här var ju sämre.. men jag andas så därför lever jag. fast nog känns det rätt onödigt att vara jag just nu. =S
jaja nu dag å nya tag imorgon. Hoppas inte att det blir fler negativa saker nu bara. nu är det på gränsen till vad till och med jag klarar.
Min son är den bästa. Vi såg på sjukhuset igag. ett reallity program från Akademiskasjukhuset i Uppsala. Hela programmet frågade T om han kände läkarna och de som var med i programmet. ;) "känner jag han" "känner jag hon?" "Men hon då.." imorgon blir det nog att se ett annat program tror jag. stta en halvtimme å säga nej nej nej var inte allt för spännande. Hörde ju inte va de sa på TV:n heller.. ;)
Nä nu i duschen. kanske man kan spola bort deppen som kommer krypandes mer och mer. *hoppas*
-K-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar