Då är man tillbaka igen. Å det känns... fördjävligt!
Vill vara med min familj.
finns inte mycket mer att säga. Visst älskar jag mina vänner här, å vissa är ju som syskon. Så är det.
Men just nu saknar jag mina blodsliga syskon så mycket att det gör ont. vill ha en vardag med dem också..
Sen är ju ens föräldrar alltid ens föräldrar. Å visst har jag sån tur som har L och T som ställer och har alltid ställt upp på mig i ur och skur. eller som lena som är som en syster vars föräldrar också de tagit mig under sina vingar. Men mamma är alltid mamma. Å jag saknar henne massor...redan.. =(
ja ska lägga ut lite bilder från kameran å sen gå å sova. Imorgon är verkligheten ikapp å då har jag inte tid att ha "hem" längtan mer.
kram på er å ta vara på "de era".
-K-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar