Det bästa kan också vara alla färger som löven ger oss, speciellt på morgonen eller eftermiddagen en solig dag då strålarna verkligen belyser dem från dess bästa håll.
Eller så kan det vara när man går med vänner familj i skogen grilar korv efter att man hittat massor av god svamp.
Ja teoretiskt så kan hösten vara fin. Det är i teorin alltså.
min verklighet är att jag måste slåss med mig själv för att kunna se det. hösten äter mig innifrån och jag blir mer å mer tom i själen. Sommmarens energi försvinner i takt med att fler å fler löv faller. Å till sist mår jag piss.
det brukar gå över när snön till slut faller, vilket var rätt snart när jag bodde i Jokkmokk. men här?? just nu är jag faktiskt rädd för en blöt mörk och ruskig vinter då jag funderar på hur måendet kommer ta det. Kommer det kännas som det är höst fram till våren? hur många månader är inte det?????
i såfall måste jag nog gå med i en bokklubb, köpa upp IKEAs hela lager på värmeljus och odla mitt egna te för att orka med. =P
men jag kämpar på, biter emot å slåss tillbaka. tvingar mig ut å kasta löv med Tristan. Dricker varm choklad å käkar bullar å stickar halsdukar som aldrig förr. Att aktivt välja att se det possetiva är mitt mål just nu. Å jag älskar er, mina vänner, min son, min kärlek å min familj för att ni omedvetet hjälper mig med just detta!
All kärlek til er
-K-
Sommar kom tillbaka!
